Det var en gång en liten valp. Valpen bodde med sin familj i en villa på landet och alla var sååå lyckliga. En dag hittade valpen meningen med livet: Ett saftig märgben.

Men alla i familjen gick inte att lita på. Överallt fanns det elaka hundar som ville ta det saftiga benet från valpen och efter att ha blivit bestulen ett flertal gånger var han tvungen att hitta en lösning. På dagarna var det bättre, får då kunde han gömma det själv på platser där de elaka hundarna inte kunde ta det. Men på nätterna så var han ju tvungen att sova. Det var då de sluga hundarna tog det! 

I sin förtvivlan var han tvungen att vända sig till sin matte. Hon såg ut som att  man kunde lita på henne. Hon skulle iaf inte försöka äta upp benet...

Så när mörkret kom krypande gick han till matten som låg i sängen och en av de falska odjuren låg och såg gullig ut i mattens knä...Om bara matte viste.... Han viste allt bättre!

Han tog sitt älskade märgben och la det brevid mattes huvudkudde. Men han var tvungen att smyga för när matte såg det började hon gapa och kasta bort benet! Detta gjorde att valpen lärde sig smyga, och han blev såå bra att oftast märkte inte matte att det fanns ett ben i sängen!

Detta var ett genialiskt drag! Ingen a de andra hundarna tog det! Ibland var valpen extra finurlig och gömde det under mattes kudde och täcke...

Och så levde valpen och märgbenet lyckliga i alla sina dagar!

 (Matte därimot... vaknar inästan varje dag som ur en scen i "Gudfadern". Fast istället för ett hästhuvud är det ett märgben...)

Ja... Berättelsen är baserad på en verklig historia... Min vardag...